Psykoanalys

Psykoanalys är en terapiskola grundad av Sigmund Freud. Grundläggande för den psykoanalytiska skolan är att man anser att det finns en omedveten mening och avsikt bakom människors föreställningar och handlingar.

En psykoanalytiker anser också att alla psykiska skeenden har en mening, och att inget vi gör eller tänker händer av en slump. Inom psykoanalysen ligger ett stort fokus på ”det omedvetna”. Det omedvetna innefattar i detta fall tankar och önskningar som inte är medvetet tillgängliga för oss. Inom psykoanalysen tänker man att dessa tankar och önskningar, trots att vi inte är medvetna om dom, ändå styr våra beteenden. Det finns en grundtanke om att vårt sätt att fungera präglas av psykiska konflikter, där vi hela tiden väger våra innersta önskningar mot exempelvis samvetet, normer, och hänsyn mot andra.

Psykoanalysen lägger också stor vikt vid överföring och motöverföring. Kortfattat handlar överföring om hur klienten och psykoanalytikern samspelar med varandra, och vilka känslor, önskningar och drifter som finns i detta möte. Inom psykoanalysen tänker man att människor repeterar relations- och tankemönster som de har fått med sig från tidiga relationer, och att dessa också visar sig i terapirummet.

Tanken med psykoanalysen är att man genom vägledning och introspektion ska kunna medvetandegöra delar av det omedvetna, och därigenom vara mindre låst i sitt agerande.

Psykoanalysen skiljer sig från andra terapiformer på många sätt. Den är ofta längre (upp till flera år) och mer intensiv (flera sessioner i veckan). Det är också vanligt att klienten ligger ner på en divan under terapin. Psykoanalysen kan lite filosofiskt beskrivas som ett utforskande av en persons själsliga landskap.