Att känna sig ensam

Upplevelsen av att känna sig ensam kan ibland vara stor. Kan det vara så att upplevelsen av att känna sig ensam aldrig någonsin varit större? Vi har aldrig i Sveriges historia haft en bättre välfärd än vad vi har idag. Ändå mår vi allt sämre. Ensamheten växer. Hälften av alla i Sverige lever ensam. En av fyra dör dessutom ensam.

Upplevelsen av att vara ensam och att känna sig ensam är en stor skillnad. Att vara är något konkret och att känna är en högst individuell och subjektiv upplevelse. Fler och fler människor i Sverige upplever en ökad ensamhet. Fast vi är mindre ensamma än tidigare med tanke på befolkningsökningen i landet. Vad beror det på? Orsakerna är förmodligen lika många som varje individs personliga subjektiva upplevelse.

En intressant förklaring kan vara studien om kulturkartan. Kulturkartan bygger på World Values Survey studie om individualistiska och kollektiva värden som jag tror kan vara en orsak av många olika anledningar. Ensamhet leder ofta till utanförskap, att inte vara behövd, känsla av otillräcklighet, oro, nedstämdhet, ångest, depression, suicidtankar och i värsta fall dystymi och suicid.

Under min kliniska erfarenhet i Sverige har jag upplevt en större upplevd ensamhet. Detta leder mina tankar till kollektivet. Jag levde och arbetade själv under fyra år i Sydamerika och upplevde där en stark kollektiv gemenskap. Kort efter min hemkomst i Sverige började jag uppleva svåra problem med att närma mig andra människor då jag upplevde en annan upptagenhet och distans än vad jag tidigare hade känt. Det var som att vår gemensamma upplevelse av att umgås hade förändrats.

Ensamhet och psykisk ohälsa

Över en fjärdedel av äldre i Sverige som lider av psykisk ohälsa lider även av ensamhet (Djukanovic, 2017). Sverige är ett land som har blivit mer och mer individualistiskt. Detta visar kulturkartan (se nedan) som är ett resultat av World Values Survey som lät 1200–1500 personer i varje land svara på frågor om hur man till exempel ser på familj, arbete, religion, politik, samhälle, vetenskap, trygghet, säkerhet, våld och framtiden (Inglehart, 2015).

Kulturkartan

Kulturkartan är baserad på ett urval av frågor ur studien och visar hur olika länder i världen placerar sig utifrån medborgarnas värderingar. Länderna placeras ut efter sina värden på två axlar. Den undre axeln, x-axeln, mäter synen på livet i en rangordning från ren överlevnad till livskvalitet, tillit och självförverkligande. Ju längre högerut ett land placerar sig, desto viktigare är individens individuella frihet. Den vänstra axeln, y-axeln, mäter traditionella värderingar där religiösa föreställningar och respekt för auktoriteter hamnar långt ned och sekulära och rationella värderingar hamnar högre upp på skalan. Här visar det sig att de kollektivistiska kulturerna ligger längst ner i vänstra hörnet medan Sverige är helt ensamt längst upp i högra hörnet (Inglehart, 2015).

Enligt kulturkartan (Inglehart, 2015) befinner sig Sverige längst ut på x-axeln, som visar ett samhälles värderingar från ren överlevnad till självförverkligande. Det innebär att Sverige är ett av de länder som har starkast tro på att samhället ska byggas på varje individs självförverkligande. Sverige ligger även högt upp på y-axeln, som visar ett samhälles värderingar när det gäller traditionella och religiösa värderingar med respekt för auktoriteter i motsats till sekulära, humanistiska och rationella värderingar som får större betydelse ju högre upp på axeln ett land hamnar. På kulturkartan hamnar Sverige nästan högst upp på y-axeln. Det innebär att svenskar förlitar sig på humanistiska och rationella värderingar och mindre på traditionella och auktoritetsgrundade. Sammantaget förefaller bilden visa att svenskar är mer individualistiska och rationella än människor i de flesta andra samhällen. Möjligen skulle detta kunna vara en delförklaring till att svenskar verkar vara mer ensamma idag än tidigare.

I den äldre generationen finns många som vuxit upp i bondesamhället som präglades till viss del av det kollektivistiska synsättet, där man hjälptes åt och kände samhörighet, en känsla av sammanhang och mening. En reflektion kan även vara att många äldre idag har sitt ursprung från andra kulturer (kollektivistiska) än den svenska vilket kan påverka känslan av utanförskap och ensamhet. Gulmann (2003) menar att psykisk ohälsa i sig kan vara en bidragande orsak till ensamhet och att den mänskliga kontakten rubbas.

Individualism och ensamhet

Ensamheten verkar dock ligga på en mer samhällelig nivå. Sverige är enligt kulturkartan (Inglehart, 2015) ett av de mest individualistiska länderna i världen där kulturen bygger på att ensam är stark. Detta kan bidra till att svenskarna inte vänder sig till varandra för stöd och råd utan det blir lättare att söka professionell vård direkt, eller att lida i det tysta, för att inte störa familj och vänner.

Stress och självförverkligande

Att uppnå livskvalitet och självförverkligande kan även skapa stor stress. Den stressrelaterade ohälsan är ofta kopplad till krav både på individnivå men även på samhällelig nivå och kan visa sig på olika sätt. De ökade kraven på att arbeta, studera, hålla hälsan, vara med familj, vänner, förverkliga sig själv etcetera, kan leda till en obalans mellan krav och resurser. Sverige är ett individualistiskt land enligt kulturkartan (Inglehart, 2015) där varje individ anses kunna få möjlighet till självförverkligande. Men självförverkligande kräver engagemang, arbete samt energi och det kan vara svårt att få ihop drömmar och mål med vardagslivets alla måsten. Alla val och möjlighet som ges liksom strävan efter att vara perfekt och leva det perfekta livet kan bli en stressfaktor.

Stress är kroppens reaktion på att det råder obalans mellan krav och resurser för en person. Människan är skapad för att uppmärksamma hot och fara, agera på det för att sedan kunna vila och återhämta sig (Perski, 2015). Oro för ekonomi, att inte duga, att inte räcka till, konflikter, krav på arbetet etcetera leder till att kroppen upplever ständig fara och ständig stress. Eftersom kroppen inte får tillräckligt med återhämtning kan det leda till stressrelaterade besvär så som psykisk ohälsa.

Äldre och ensamhet

Äldre har ofta ett bristfälligt socialt nätverk och lever ofta i ofrivillig ensamhet. Att tappa sin yrkesroll är en risk för psykisk ohälsa om personen inte har andra sammanhang som kan skapa mening och identitet. Att gå i pension innebär inte bara förlust av yrkesroll utan även förlust av arbetskamrater och sammanhang och detta kan också bidra till att psykisk ohälsa utvecklas liksom oro inför ekonomi, hälsa och framtiden (Djukanovic, 2017). Äldres psykiska ohälsa har blivit ett folkhälsoproblem som inte alltid uppmärksammas eller tas på allvar. Äldre erbjuds mer sällan psykologisk behandling som alternativ än de yngre. Ändå har studier visat att psykologisk behandling för äldre minskar depressiva symtom (Djukanovic, 2017).

IPT - Interpersonell terapi

Interpersonell terapi (IPT) fokuserar på de mest framträdande områden som enligt forskning och evidens visat sig som mest förekommande och ofta är de bakomliggande orsakerna till depression.

IPT fokuserar på fyra områden:

1. Komplicerad sorg

Kan handla om en avgörande förlust i patienten/klientens liv i form av dödsfall som inte sörjts och som sedermera resulterar i att man blir deprimerad, distanserar sig och inte kan relatera som tidigare. Det kan även handla om svår förlust av något som är betydande för patienten/klienten.

2. Interpersonella konflikter

När patienten/klienten och åtminstone en viktig person i patientens/klientens liv har oförenliga och ofta outtalade förväntningar i sin relation. Ni kan inte mötas på grund av olika förväntningar. Det kan vara en konflikt där den ena parten angriper den andra, men det kan också finnas missförstånd som är orsakade av otydlig kommunikation. Då blir konflikterna ofta fastlåsta, upprepade och svårlösta.

3. Interpersonella rollförändringar

Omständigheter i livet som innebär stora förändringar, t.ex. separation, arbetslöshet, sjukdom och föräldraskap. Många som går i pension upplever samma sak. Oftast upplevs förändringen som en förlust. I terapin arbetar man på att stödja patienten i att släppa den gamla rollen och acceptera den nya. Förändringen kan även handla om att bryta upp från det gamla, byta bostad eller flytta från sin stad. Att flytta till ett nytt land kan vara en stor rollförändring.

4. Interpersonella svårigheter

Ensamhet och social isolering – när patienten/klienten har svårt att ta initiativ till eller bibehålla sociala kontakter och har få eller inga vänner. I terapin arbetar man med att ge patienten/klienten stöd i att utveckla nuvarande relationer och skapa nya genom att förbättra sociala och kommunikativa färdigheter för att öka självkänslan i sociala sammanhang. Terapeuten kan använda sig av relationen mellan sig själv och patienten/klienten för att få ledtrådar till problem i andra relationer.